Jag är inte bara jätteduktig på att stressa upp mig över saker som gäller mig, jag stressar åt andra också. Jag stressar åt älsklingen ibland över hans skoluppgifter, eller när han kommer iväg lite senare än det var tänkt när han har en tid att passa. Jag stressar åt kompisar som inte hittar nycklarna eller mobilen. Jag stressar till och med åt folk jag inte känner. Som till exempel när  jag en morgon stod och väntade på bussen och det var en tjej som var tvungen att springa hem för att hämta nåt hon hade glömt. Bussen skulle komma när som helst och när hon sprang iväg tänkte jag att hon aldrig skulle hinna tillbaka. Jag höll koll på klockan och kände mig lite stressad för hennes skull. Hon hann tillbaka precis innan bussen. Men medan jag stod där och väntade undrade jag varför jag brydde mig egentligen. Det är ju inte mitt problem om hon missar bussen och kommer försent till skolan.