Jag hade jättesvårt att somna igår kväll och självklart började tankarna mala. Jag tänkte på dagis(okej, förskole- då)platsen som vi fått, hur det ska gå i höst, hur sommaren ska bli, att jag hade velat jobba lite, hur det ska gå efter pluggandet när det är dags att söka jobb, hur orättvist det är att K bara behöver blunda så sover han, m.m, m.m. Mitt i allt det där börjar jag också tänka på vad klockan är, att det bara är så och så länge kvar innan jag ska upp, att nu får jag bara sova så och så många timmar. Och då är det ju ännu svårare att somna.
När jag väl lyckats somna drömde jag att vi höll på att invarderas av utomjodingar och att vi skulle evakuera och gömma oss under jorden i bunkrar där de inte skulle hitta oss. Alla fick skynda sig hem för att ta med sig sina vktigaste tillhörigheter och sen skulle vi skynda oss till bunkrarna. Syrran som jobbade på en restaurang i drömmen skulle inte iväg, nån var ju tvungen att servera också.