K har varit bortrest sen i söndags. Han är på en studieresa med sin klass. Jag saknar honom jättemycket och tycker att det börjar vara dags för honom att komma hem nu. Och det gör han som tur är i morgon kväll. Jag längtar till han kommer hem. Men även om vi saknar varandra väldgt mycket så är det ändå bra att vara ifrån varandra lite, för känslorna är alltid lite starkare när vi ses igen.