Att hundägare är ett släkte för sig det har jag konstaterat flera gånger. Och ja, jag är medveten om att jag själv är hundägare, men jag får säga att jag står lite utanför det där släktet. Jag har klagat mycket på folk som inte verkar byr sig om sina hundar eller andras hundar när de är ute och går med dem. Och så finns det de där som tror att de vet lite mer än alla andra bara för att de har haft hund i x antal år eller har just den typen av hund.
Idag kom syrran hit och vi gick på en promenad med hundarna. VI mötte en man med hund som syrrans hund vulle hälsa på, han är ju en valp fortfarande och ser alla hundar som kompisar. Men hon ville inte att han skulle  få hälsa. Mannen med den andra hunden tyckte att det måste han ju visst få. Det är bra social träning att hälsa på alla hundar man möter. Men han behöver faktiskt inte hälsa på alla han möter. Mannen började nästan diskutera med henne,  men vi orkade inte utan fortsatte promenaden.
Hon bestämmer ju faktiskt själv om han får hälsa eller inte. Det är hon som är flockledare, då är det hon som talar om om han får hälsa eller inte. Visst är det social träning att få hälsa på andra hundar, men han behöver som sagt inte hälsa på alla han ser. Jag tycker det är bra social träning att bara se och gå förbi en annan hund också, det måste han ju också lära sig. Alla vill inte att deras hundar ska hälsa på andra, en del vill inte ens att de ska hälsa på nån alls. Det är hur som helst inte särskilt uppskattat att en mötande hund hoppar ut för att hälsa om man själv inte vill det.
Jag undrar om den där mannen verkligen låter sin hund hälsa på alla hundar de möter. Eller så tyckte han bara det om hennes hund för att det är en valp.