Jag tycker ju att M är ganska lång med sina 67 cm, eller hon var det sist hon mättes när hon var 5 månader och 3 veckor. Nu är hon förmodligen nån centimeter eller två längre. Jag tittade i mitt gamla hälsokort från när jag var liten och jag var inte 67 cm lång förrän jag var 9,5 månader. Så antingen var jag jag ganska kort med mina 62 cm när jag var 6 månader, eller så är det så att M faktiskt är ganska lång. Men hon har ju som jag sagt tidigare lite att släkta på. Jag är i alla fall säker på att hon kommer bli längre än mig. Säkert kring 1,70 i alla fall. Men det får vi se ju, hon kanske stannar av i växandet också. Ska i alla fall bli kul att se hur lång hon blivit vid nästa mätning som är om ca en vecka. Har frågat mamma och pappa ganska mycket om hur vi var när vi var små. Det är ganska kul att jämföra lite.

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1329577/mochride?claim=zcszyuzsfx6">Följ min blogg med bloglovin</a>

K har använt sig av en bok som heter 5 minuters meditation: Konsten att varva ner till en skoluppgift och jag har också kikat i den. Det är en väldigt behändig liten bok som ryms i byxfickan om man vill. Den är också väldigt lättläst och har enkla men bra tips på hur man kam varva ner och stressa mindre med hjälp av meditation. Jag har alltid tänkt att det är lite omständigt att meditera men boken visar att det inte alls är det. Jag blev lite intresserad av att prova och ska ta och göra det också. Jag är så bra på att stressa upp mig över olika saker och ting och kan dessutom bli lite glömsk när jag stressar så jag tror att den här boken kan vara ganska bra för mig.

När jag var ute med hunden häromdan var det plötsligt två änder som passerade över gångvägen, bara nån meter framför mig. Det har jag aldrig varit meed om förut, det var faktiskt lite häftigt. Såg dem lite senare under dagen när jag och syrran skulle gå in till stan., Då var de flera stycken som hade hittat till två stora vattensamlingar på grönytan mellan gångvägen och vägen. De såg lite malplacerade ut, men de brukar ju ta sig till vattensamlingar så där och jag har varit med om det flera gånger som yngre.
Jag och K gick förbi samma ställe på vår kvällspromenad igår kväll och då var de fortfarande kvar. De stannar kanske ett tag till, det är ganska mycket vatten där.

M fick en Hokus Pokus stol för ett par dagar sen och hon verkar tycka att det är ganska kul att sitta i den. Speciellt när man vänder på den så att hon kan sitta vid ratten. Det ska ju börjas i tid och det är väl bara övningskörningskylten som saknas. Som tur är dröjer det 16 år innan den är dags för henne att övningsköra så jag behöver inte oroa mig för det än på ett bra tag

Glöm inte att rösta på mig här, så får jag chansen att vinna filmen Spirited Away. Ni kan rösta en gång per dag fram till den 2/5 och mitt bidrag är nr 2

Vårt lilla underverk blir 6 månader idag. Det har redan gått ett halvår sen hon kom till världen och det är så roligt att se hur mycket hon växer och lär sig dag för dag. Hon pratar i massor, bara olika ljud men ändå, hon har hittat sina fötter och de verkar väldigt intressanta. Hon vänder på sig och kan sitta med stöd. Och så ler hon så där stort och man bara måste älska henne. Våran gullunge.

Sitter här med inspirationen nånstans i bakhuvudet. Jag vill skriva nåt men vet inte vad. Jag har börjat på en ny berättelse som jag egentligen har kommit på ganska mycket till, men som jag inte riktigt har ork eller inspiration att skriva ner. Och berättelsen jag håller på att renskriva ska vi  inte prata om.... Det har nog aldrig gått så trögt för mig att renskriva något förut och ändå tycker jag jättemycket om handlingen och speciellt slutet.
Känner mig lite smått rastlös också tror jag, men klockan är för mycket för att jag ska orka göra nåt. M sover sött efter att ha pratat med sina fötter under kvällen och det borde nog egentligen jag också. Imorgon ska vi titta på bilbarnstolar och kanske ta en lång promenad om vädret tillåter. Kanske kommer jag på nåt att skriva då, Promenader brukar vara bra för inspirationen.

Det var jättefint väder på förmiddagen men när jag och syrran skulle iväg på stan hade det börjat mulna lite och det blåste lite halvkallt. Det var inte lika härligt som på morgonen men jag tog ändå vårjackan.
Framkallade korten som försvann och kom tillbaka. Jag skulle ha gjort det förra veckan men när jag stoppade in skivan i automaten så hittade den inga kort, men de fanns på skivan när man kollade hemma. Nu la jag över bilderna på mitt usb-minne och det gick jättebra så jag ska göra så i fortsättningen. Köpte också nya rundstickor så nu kan jag börja sticka igen och förhoppningsvis hinner jag klart med filten innan de går sönder.
När vi skulle hem hann vi bara stoppa in lillan i bilen så börjde det hagla. Det slutade efter en liten stund, men lite senare börjde det igen och då höll det på lite längre. Nu lyser solen igen men den börjar försvinna. Hade börjat fundera på en kvällspromenad men nu när solen nästan är borta igen kändes det inte lika lockande.

Kom ihåg att rösta på mig här så har jag chansen att vinna filmen Spirited Away. Ni kan rösta en gång per dag fram till den 2/5, min blogg är bidrag nr 2.

M var ute på lite äventyr i helgen. Vi satte oss på bussen för att åka lite drygt 6 mil för att hälsa på K: s pappa. Det var M:s första bussresa, hon har inte ens åkt lokalbussen innan. Det gick hur bra som helst. Hon var jättelugn och fin hela vägen. Vi var lite oroliga för hur det skulle gå eftersom hon aldrig varit på en buss förut men det gick hur bra som helst. 
När vi kom fram fick M träffa sin farfar, hans sambo och K: syskon ordentligt för första gången. De har sett henne förut men de gångerna har hon sovit. Hon var lite fundersam till en början men det gick ändå väldigt bra. Mycket nya intryck att ta in och massa nya saker att titta på. Vi fick en liten sångbok, en nyckelknippa att bita på och några leksaker till badet.  Och så åt vi en jättegod lunch. En kycklinggryta med curry. Jag glömde fråga efter receptet, det måste jag göra.  
En liten promenad och en titt i växthuset hann vi med också innan det blev dags att åka hem. Hemresan gick lika bra som resan dit. Vi satt på samma buss och till och med samma platser som på vägen dit.  M ville hjälpa pappa att lösa korsord och tog både penna och tidning. Och så blev hon lite less på mössan och slängde den på golvet. Syrran kom och hämtade oss på busstationen och sen var vi hemma hos oss igen.

Jag är med och tävlar om att vinna filmen Spirited Away. Hjälp mig att vinna genom att rösta på mig här. Ni kan rösta en gång per dag fram till den 2/5. Mitt bidrag är nr 2.

Har läst flertalet bloggar som redan skrivit om och irriterad sig på det här och nu är det min tur. Hundägare som inte kan plocka upp efter sin hund. Ska det vara så svårt? Det är jäkligt äckligt med alla högar som ligger överallt och det är inte så kul att dra undan hunden från 15-20 högar bara för att han inte ska trampa i det. Och det bara under en halvtimmes promenad. Alla dessa hundägare måste ha en massa olika problem eftersom det är så väldigt jobbigt att ta fram en påse, plocka upp, knyta igen och bära till en hundtoa där den kan slängas. . Eller så är det ren lathet det handlar om, och det är ju inte bättre. Kommunen har ju dessutom satt upp påsar på vissa av dessa lådor. I vissa fall så plockar hundägaren faktiskt upp efter hunden, men det blir för jobbigt att ta med sig påsen och slänga den där den ska slängas, så de lämnar den på marken och går vidare. Ser bara lite bättre ut, men inte mycket. Skärp er nu! Vi som faktiskt är duktiga och tar upp efter vår hund vill inte ta del av kritiken som riktar sig till er som inte gör det. Och som sagt så ser det väldigt äckligt ut. Tänk också på alla barn som är ute och leker och kanske trampar i det eller får det på sig.

Vi var på bvc idag och lillan mäter nu hela 67 cm. Hon har blivit lång tycker jag. Men både pappa, farbröderna och farfar är ganska långa så hon har ju lite att släkta på.
Det var ett annat litet barn i väntrummet medan vi väntade på vår tur som var jättegullig. Hon var kanske i 3 års åldern och lekte med lite lego medan M tittade på. Flickan fick se M och kom fram till henne och sa att hon var söt. Hon strök henne över handen och kom sen tillbaka flera gånger för att stryka henne på huvudet och armen. En docka kom hon med till henne också. Det var så gulligt att se den här lilla tjejen som tyckte M var så fin. Det var riktigt trevligt. Sprutorna som kom sen var mindre trevliga men det gick i alla fall bättre än förra gången. Får se hur det går sen ikväll. Just nu är allt bra i alla fall.

Jag tycker nästan lite synd om mig själv. Tredje paret rundstickor har just gått sönder. De höll ju ett tag i alla fall. Men nu måste jag alltså köpa nya, igen. Kanske ska köpa två par på en gång för nästa par lär ju gå sönder de också. Bara för att jag håller på med den där filten. Det blir en dyr historia eftersom jag dels måste köpa inte bara ett par rundstickor utan flera, och så går det ju en massa garn. Jag har tappat räkningen på hur många nystan jag använt hittills. Går i och för sig räkna ut på ett ungefär eftersom jag stickar i partier. Blir så less på att det ska gå söner hela tiden. Men det lossnade i alla fall inte lika många maskor som förra gången och jag tappade bara två, så det blir lätt att flytta över i alla fall. Ska kanske in en sväng på stan i morgon eller på fredag och köpa nya stickor. Jag hoppas verkligen att det går bättre med nästa par, men det kommer det ju knappast att göra.

Idag har jag cyklat en sväng och det var riktigt härligt. Eftersom jag är ovan så känns det lite i benen men det går nog snart över. Jag cyklar ju aldrig på vintern (med några få undantag) och är inte så mycket för att cykla annars heller, men nu tycker jag ändå att det ska bli ganska trevligt att fara ut och cykla. Längtar till i sommar när vi kan fara ut på lite cykelturer, kanske ha med lite fika och sätta oss nånstans och ha picknick. Så småningom ska vi nog köpa en sån här så att M kan följa med. Jag inbillar mig att det är bättre med en kärra än en stol man sätter på pakethållaren, men jag kan ju ha fel. En sån där kärra kan man ju använda till annat också.

Jag är med i en tävling hos Placebohoe och tävlar om filmen Spirited Away på dvd. Har faktiskt inte sett den, men den verkar väldigt bra och jag har hört mycket bra om den.

Kom på här om dan att jag snart blir 27. 27 låter äldre än 26 och jag kände mig nästan lite gammal.  Bara 3 år kvar till man fyller 30 då.  Inte för att det är nån ålder direkt, man är ju fortfarande ung när man är 30, men ändå. Det har gått så fort de senaste året. Det är 8 år sen jag gick ut gymnasiet, och hela 11 är sen jag slutade högstadiet. Räknar man upp det så där så känner jag mig ju gammal. Men jag blir ju ändå "bara" 27. Det är ju inte så mycket egentligen. Men nu är man ju vuxen på riktigt. Att ha bildat familj och nästan pluggat färdigt ger lite mer vuxenpoäng. Jag får väl glädja mig åt mitt ungdomliga utseende, speciellt när jag blir ännu äldre. För jag ser tydligen ut att vara ungefär 4-5 år yngre än vad jag är. Förra sommaren var det till och med en som trodde att jag var kanske 19-20 och då var det bara nån månad kvar innan jag fyllde 26. När jag var 23-24 fick jag några gånger höra att jag såg ut att vara 16-18. Nu är det väl inte alltid så kul, men det kan ju bli det sen.
Och på tal om ålder så var det nån som sa att farmor låter mycket äldre än mormor, och det tycker jag också.

Jag och syrran var på stan idag i det underbara vädret och köpte årets första mjukglass. Det är nåt lite speciellt med det, det är som en slags invigning av våren. När man köper den första mjukglassen är det vår på riktigt. Och det var väldigt gott. Efter att ha tittat runt lite på stan ringde vi hem till mamma och pappa och beställde grillat till  middag, Det fick vi också. Årets första mjukglass och årets andra grillning. Så gott.

Jag kommer aldrig att förstå det. Varför man måste kasta sig ut i en korsning mitt framför en annan bil bara för att man inte orkar vänta på ett bättre läge att köra. Varför man kör om fast det egentligen inte finns plats. Eller varför man måste köra för fort. Varför man tycker det är jättehäftigt att kappköra motorcykel i 240 km i timmen. En del verkar desutom tycka att man är en bra (bättre?) förare bara för att man kör fort. Jag fattar inte vad som är så häftigt med det. Det finns hastighetsbegränsningar och trafikregler av en anledning. Ni som gärna kör för fort och tycker det är häftigt kanske kan förklara varför? Vill ni riskera era liv får ni väl göra det, men riskera inte våra andras.

Nu börjar det äntligen kännas som vår på riktigt. Solen skiner och det är jättehärligt med 5 plusgrader ute. Var ut en kortsväng bara och hade jag inte varit så lat idag så hade det varit jättehärligt med en riktigt lång promenad. Det bästa är ju att vägarna är bara och att det inte är något slask! Trodde det skulle bli hur mycket som helst av det men det har knappt varit nåt alls.
Nu har jag bara ett problem och det är att jag inte har nån bra vårjacka. Fast det har jag nog egentligen inte haft de senaste åren. Skulle vara kul med en ny och snygg vårjacka att visa upp sig i.

Det regnade i morse när K for men hade slutat när jag klev upp. Självklart börjde det regna igen så fort jag klev utanför dörren när det var dags för hundens promenad. Men det blev en ganska rolig promenad ändå för M låg i vagnen och vinkade åt mig. Söta lilla M låg där inne och log stort och vevade med sin lilla arm. Så gulligt.

Jag har inte suttit bakom ratten på en bil på 7-8 månader. Så det var dags att göra det nu. Jag ville inte ge mig iväg själv eftersom det var så länge sen jag körde så pappa fick följa med som sällskap. Vi körde bara en mil eller så, men det var bra att komma ut igen. Det gick riktigt bra. Jag brukar vara lite vinglig när jag inte kört på länge men jag var ganska stadig och höll hastigheten bra. Det var inte så mycket trafik där vi körde och det var nog bra för annars har jag kanske blivit lite stressad. Vi ska ge oss ut nån fler dag till veckan kanske. Det är ju en nackdel med att inte ha en egen bil, det blir så lite körning. Så det är ju tur att man kan få låna föräldrarnas bil ibland.

Vände på sig alldeles nyss. Jag hann bara lägga ner henne på golvet så hade hon plötsligt rullat över från mage till rygg. Hann knappt med. Synd att sambon missade det. Hon ville bara göra det en gång.
Jag tycker hon är lite sen med att vända på sig, de flesta verkar göra det när de är kring 3-4  månader. Fast själv så var jag visst kting 6 månader när jag gjorde det. Det är ju väldigt individuellt. Nu hoppas jag att det blir mycker rullande fram och tillbaka. Men för min sinnesfrids skull hoppas jag att hon fortsätter sova på sygg.

Ett par som var ute och åkte skoter nära Ammarnäs hittade en bebis på ungefär sex månader som låg och sov i spåret.  De tog hand om bebisen och fick snart syn på två män som åkte skidor och drog pulkor efter sig. I den ena pulkan satt två barn och den andra var tom. Det var de som tappat bebisen. Och jag ställer frågan med stora bokstäver: HUR KAN MAN UNDGÅ ATT MÄRKA ATT BEBISEN RAMLAT UR PULKAN? 

I går var vi på den första träffen med föräldragruppen. I vanliga fall börjar de med den när barnen är kring 2 månader men nu har det ju var svininfluensan så de sköt upp det och nu är våra bebisar mellan 4,5-6 månader. Det var trevigt att komma iväg och träffa lite andra föräldrar och se deras bebisar. Jag tror att bebisarna tyckte det var lite intressant också. M satt och tittade mycket på pojken bredvid oss och han tittade på oss, De andra bebisarna hade också lite koll på varandra och en av dem var så glad och skrattade nästan hela tiden. De var väldigt lugna allihopa, till och med M som egentligen brukar sova den tiden. När vi skulle hem hann jag bara lägga ner henne i vagnen och sen slocknade hon.
Nästa träff är om några veckor. Fick förresten höra att det finns lite Norrbotten i min dialekt. Det var en i personalen som sa det, tyckte det fanns lite spår av pitemål i mitt sätt att prata. Jag har ingen aning om hur det kmmer sig. Vad jag vet har jag inte ens släkt i Puteå.

Syrran har bestämt sig för att flytta, mer eller mindre i alla fall. Och det är inte bara utanför kommunen, utan 80 väldigt långa mil. Och jag kan ju inte låta bli att känna mig lite självisk och tänka, "Men jag då?" Vad ska jag ta mig till utan syrran, hon är ju min bästa vän. Det skulle kännas enormt tomt utan henne. Men samtidigt så tycker jag ju att hon ska göra det. Det måste vara jättespännande att våga flytta så långt själv, och säkert väldigt bra för ens egen utveckling. Men även om hon har bestämt sig för att flytta, så måste hon bestämma sig för att faktiskt göra det också.
Det finns egentligen ingenting som hindrar henne, förutom hon själv. Varför måste man tänka så mycket, varför kan man inte bara göra? Säger jag som är expert på att både överanalysera och tänka för mycket. Men som sagt, varför måste man tänka så mycket?  Det kulle vara så härligt om man nån gång bara kunde bestämma sig för att göra nåt och så får det vara så.  Det är ganska många gånger som jag stått i vägen för mig själv, och då behöver det inte ens vara nåt särskilt stort på gång. För det är ju så att ingen hindrar mig så bra som jag själv.

Ibland undrar jag vad jag har för fantasi egentligen, och var den kommer ifrån. Kanske beror det på för mycket tv-tittande eller för mycket läsande av böcker. Nej, förresten, läsa böcker kan man inte göra för mycket.
I alla fall så drömde jag en konstig och lite obehaglig dröm tidigt i morse. Det började med att jag och en kompis var på bio. Bredvid mig satt en tjej som jag var kompis  med när jag var yngre, men det var som att vi fórtfarande kände varandra. Hon visade upp sin nya mobil, en med touch screen på båda sidorna av telefonen.
Sen var vi plötsligt på nån skola av nåt slag, eller kanske nåt typ av lägergård. Det kom i alla fall utomjordingar (de såg ut som människor) som skulle fånga in oss. Jag och kompisen var inomhus när de kom och såg hur de klev ur skinnet och riktade vapen mot alla. De samlade ihop dem och förde iväg dem mot skogen där deras rymskepp väntade. Fast de såg ut som stora grenar från en gran som hängde ner. Det blev en pojke kvar på gården som skickades iväg att följa efter men det var ingen som övervakade honom så han lyckades gömma sig och klarade sig från att åka iväg med rymdskeppen. Han gick tillbaka genom skogen mot huset och hittade några filtar i snåren som han la sig under och somnade. Vet inte hur lång tid som gick men det kom nya barn/ungdomar till huset och några av dem hittade pojken under filtarna. Han låg där i pyjamans och morgonrock. Han följde med dem till huset och allt var jättebra ett tag innan de fick veta att utomjordingarna skulle komma tillbaka. De var ute efter pojken och några av de vuxna i huset skulle hjälpa honom att gömma sig igen. Men nu var han typ 5 år gammal, tidigare var han kanske 15, och skulle kläs i en sparkdräkt innan de skulle ta ut honom i skogen igen. Sen.... ringde K:s alarm och jag vaknade.

Så länge har jag och L brevväxlat med varandra. 13 år! Det är halva våra liv! Vi började brevväxla i mars 1997. Känner mig nästan gammal när jag tänker  på hur länge sen det är vi skickat de första breven. I början skrev vi ett eller till och med två brev i månaden. Sen blev det lite färre under gymnasiet och efter att  man börjat jobba och så. Nu blir det bara några brev per år men de är lika efterlängtade ändå. Om jag räknar in alla vykort i de brev jag fått från henne, och förutsatt att jag räknat rätt, så har jag fått 164 brev under de här åren.
Har ingen aning om hur vanligt det är med traditionella brevkompisar nu för tiden. Nu finns det ju mail, Facebook, msn osv. Visst håller vi kontakt via msn och bloggen också till viss del, men det är ändå lite speciellt att få det dr brevet i brevlådan lite då och då. Mycket roligare än att få ett mail.
Vi brukar skämta om att vi fortfarande brevväxlar när vi är pensionärer och sitter på ålderdomshem. Det skulle vara kul. Jag hoppas i alla fall att vi fortsätter åtminstone några år till.

Vi gillar båda två sällskapsspel men har tyvärr inte så många. Just TP har jag spelat många gånger med mamma och pappa, men deras version är från 80-talet så de frågorna är ju inte så aktuella längre. Hade varit kul med en mer modern version.
K hittde faktiskt ett TP till PS2 tidigare i veckan och vi har spelade det ikväll. Det var riktigt roligt och blir säkert ännu roligare om man är några fler. En del frågor var jättelätta medan man inte hade en aning om vad som var svaret på andra. K vann som vanligt. Han måste vara bäst i alla spel vi spelar. Jag blir så irriterad när vi spelar nåt och han vinner, oftast ganska ordentligt också. Men ikväll var jag inte en så förlorare i alla fall. Och det gick huffsat bra för mig även om det hade kunnat gå mycket bättre. En del frågor som jag fick fel på hade jag svarat rätt på om jag bara hade tänkt lite mer innan jag tryckte. Men det var som sagt kul i alla fall. Det här ska vi spela fler gånger och förhoppningsvis med nån annan också blir det lite mer tävling av det.

Vi såg Alice i Underlandet igår. Den var mycket bättre än jag först hade trott. Den var väldit bra gjord. Men jag kunde inte låta bli att störa mig på en sak och det var att the Cheshire cat hette Chessur i den svenska texten. Hade den som översatt hört fel eller heter den så på svenska?
Johhny Depp var jättebra som den knasiga och lite galna Hattmakaren så det kändes lite konstigt att komma hem och se honom som Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean: Död mans kista. Han är ju jättebra i den rollen också men de är så olika. Han är väl i och för sig lite smått galen där också men på ett annat sätt.
Alice i Underlandet står i alla på listan över kommande inköp på dvd

Nygräddade bullar och mjölk, det är någt man kan längta efter. Och när vi började prata om att baka bullar var det precis det jag gjorde. Nygräddade bullar och mjölk, mums.
Vi bakade vanliga kanelbullar och kokosknyten med daim. De receptet hittade vi i en gammal Allers-tidning för nåt år sen, och fast de är så goda har jag bara bakat dem en gång tidigare. Då gjorde vi med både daim och apelsinchoklad.

Kokosknyten med daim (ca 20 st)

50 g jäst för söta degar
2 ½ dl rumsvarm mjölk
2 msk socker
½ tsk salt
200 g rumsvarmt smör eller margarin
ca 8 dl vetemjöl

Fyllning
1 dubbeldaim
75 g smör eller margarin
1 dl kokosflingor
3/4 dl florsocker
finrivet skal av ½

Pensling och garnering
1 ägg
1 ½ dl florsocker
4 tsk vatten

Smula  ner jästen i en bunke och tillsät mjölken. Rör om till jästen har lösts upp. Tillsät socker och salt. Klicka ner matfettet, tillsätt vetemjölet och knåda ihop till en deg. Stjälp upp degen på ett bakbord och kavla ut den till en rektangulär form som är ca 40x32 cm. Dela in degen i fyrkantiga bitar som är ca 8x8 cm. Blanda fyllningen. Hacka daimen och blanda samman med matfett, kokosflingor och citronskalet till en slät massa. Vänd ner daimhacket. Lägg en klick fyllning på varje fyrkant deg, vik ihop hörnen och tryck till. Lägg bullarna i formar. Sätt ugnen på 250 grader. Låt bullarna gäsa till dubbel storlek, det tar ca en halvtimme. Pensla bullarna med lätt uppvispat ägg och grädda i mitten av ugnen i 6-7 minuter. Blanda florsockret och vattnet till en glasyr och glasera bullarna när de kallnat.

Vi har även grillat för första gången i år och det var också väldigt gott.

Äggmackor är en jättebra frukost eller lättare (nöd)lunch. Jag steker några skivor formfranska som jag kryddar med lite grillkrydda och vitlökspulver och steker sen några ägg. Hur många brödskivor jag tar variera lite på hur hungrig jag är, idag tog jag fyra skivor bröd och tre ägg. Brödet blir jättegott av kryddorna och vill man kan man också steka några skivor korv och lägga mellan brödet och ägget. Det brukar jag göra ibland, men nu hade vi ingen korv.

Jag och syster yster såg In the name of the king: A dungeon siege tale häromdan. Filmen handlar om en bonde, Farmer, vars son blir dödad och frun blir kidnappad. Han ger sig ut för att hämnas på varelserna som är ansvariga ( tror de hette krugens eller nåt sånt). Den som styr dem är den onde trollkarlen Gallian som försöker störta kungen tillsammans med dennes brorson. Det fanns en del svaga Sagan-om-ringen-vibbar på några ställen och en del saker saknade förklaring tycker jag. Farmer slogs som en skicklig krigare men man fick ingen förklaring till varför han var så duktig på att slåss, han var ju bara en enkel bonde och det är nästan så att de glömde nåt där. Man förväntade sig att han skulle ha ett förflutet som nåt speciellt, till exempel en krigare eller nåt liknande.
Filmen var helt okej, men jag hade nog trott att den skulle vara lite bättre.