Har följt en intressant diskussion här på internet ett tag nu. Det händer egentligen ingenting där för det blir bara så att i alla fall en del av de som är hemma med sina barn menar att de är det bästa och (enda) rätta, medan de som har sina barn på dagis nästan måste försvara sitt val att ha dem där.
Vad är det som är så hemskt med dagis egentligen? De kommer få psykiska problem och få men för livet, de små stackarna som blir dumpade på dagis från ett års ålder. För det första handlar det knappast om att dumpa sina barn på dagis. För de andra tror jag inte alls att de lider så mycket av att vara där. De flesta barn tycker väldigt bra om sitt dagis och de är där de har sina kompisar. Oxh de väcer upp till helt normala och harmoniska människor.
Vill man vara hemma med sina barn ska man självklart få vara det, men man ska inte skuldbelägga de som har sina barn på dagis, och de ska heller inte behöva försvara sitt val. För många handlar det om ekonomi, föräldradagarna är slut och man har inte råd att vara hemma längre, men det är fel om ekonomin ska bara det enda giltiga skälet till att det är okej att skola in barn tidigt. Fast det är ju inte riktigt okej ändå.
När man skolar in sina barn på dagis vid ett års ålder är man tydligen egoistisk och ser inte till sina barns bästa utan tänker bara på sig själv. Som om man kan bedömma hur bra en förälder är utifrån hur tidigt barnet började på dagis.  Eller vilken relation de har till varandra.

"Hemmaföräldern" menar att man som förälder ska  ""bara vara, finnas där, lyssna, se barnet, ge det den kärlek. omtanke, bekräftelse som det har rätt till. Och så involverar man barnet i vardagen, får barnet att känna tillhörighet till sin familj, känna sig viktig och behövd :)". Och det klarar man tydligen inte om barnen går på dagis. FEL! Självklart klarar man det ändå. Hon menar också att det är viktigt att man ger barnen tid, och självklart handlar det om det. Men jag tycker inte att det egentligen handlar om hur mycket tid man ger barnet, utan också vad man faktiskt gör av tiden man är med barnet.
Vi har bestämt oss för att dagis är bra och vi tänker se till att vår dotter trivs där. Gör hon inte det tänker vi naturligtvis inte tvinga henne utan försöka lösa problemet. Vi kommer alltid att finnas där för henne, se till hennes bästa och alltid sätta hennes behov i första hand. Det är jag övertygad om att alla gör. Och det är det som gör oss till bra föräldrar. Det är det som kommer ge oss en underbar relation till vår dotter. Dagis eller inte dagis.