Husdrömmar
Lunch på stan
Här hemma är det betydligt lugnare. Jag tog med mig M och träffade några gamla arbetskamrater för att äta lunch på stan. Det var jättelänge sen jag träffade dem, och det är väl i och för sig inte så konstigt eftersom det var länge sen jag jobbade där. Det var kul att träffa dem igen och de fick se lilla M. De tyckte jättebra om henne och hon verkade tycka bra om dem också när hon väl vant sig lite vid dem. K höll i henne och busade lite med henne och E pratade också lite med henne. Jag måste äta lunch med dem fler gånger och ta med M igen. Nu ligger hon och sover. Hon blev jättetrött lagom till det var dags att åka hem igen.
Jordbävning
En Facebook-grupp har till och med skapats efter skalvet: "Alla vi som kände de legendariska jordbävningen".
Jag minns ett jordskalv för ett par år sen också. Jag sommarjobbade på Skebo då och sov hemma hos mamma och pappa en natt när det brakade till och marken skakade. Det var också vid 22.30, lagom till pappa skulle komma hem från jobbet. Vi trodde att han hade kört rakt in i garaget så som det lät. Men han kom inte hem förrän en stund senare. Det blev nästa morgons samtalsämne på jobbet den gången.
Måndag
Det känns inte lika tråkigt med måndag som det brukar. Kanske beror det på att K är ledig nu.
Började dagen med en promenad med hundarna och sen har vi lagat upp lite mat, både åt oss själva och åt M. Och så hade vi en liten mysträff på golvet, jag, M och hundarna. Jag la mig och busade lite med M och så kom vår hund och la sig bakom mig för att vila lite och sen kom syrrans hund som också ville vare med.
Jag vill ha en stopp-knapp
När jag väl lyckats somna drömde jag att vi höll på att invarderas av utomjodingar och att vi skulle evakuera och gömma oss under jorden i bunkrar där de inte skulle hitta oss. Alla fick skynda sig hem för att ta med sig sina vktigaste tillhörigheter och sen skulle vi skynda oss till bunkrarna. Syrran som jobbade på en restaurang i drömmen skulle inte iväg, nån var ju tvungen att servera också.
Underbart väder
Loppis
Spindlar i näsan...
Shoppat åt lillan
Jag köpte ett par solglasögon åt henne för ett par dagar sen. Hon är jättetuff i dem. De är i lagom storlek för mig också.... En till sak som jag kanske får börja köpa på barnavdelningen, går ju redan dit där jag ska köpa mössor och kepsar.
M i sina solglasögon
Jag i M:s solglasögon...
Dagens outfit
Kofta: Minns inte
Linne: JC
Treggings: HM
Stövlar: Wedins
Jag blir så less!
Eftersom jag är expert på att tjata, klaga och gnälla så tänkte jag göra just nu. Igen. För jag blir så otroligt less på hundägarna i den här stan. Det måste vara nåt fel på dem allihopa. Nästan allihop i alla fall, det finns ju faktiskt förståndiga människor med hund också.
Var ute med hunden för en stund sen och vi går förbi en karl som står ute och solar och det kommer en liten hund springande fram till oss. Jag frågar vems hund det är och han säger att det är hans, "men han är så snäll". Det struntar väl jag i! Det spelar ingen roll hur snäll den är, jag vill inte ha hit den! Han stod bara och tittade på medan hans hund sprang iväg. Hade jag inte sagt nåt hade han inte reagerat överhuvudtaget.
För ett par dar sen var vi med om samma sak. Jag är ute med hunden och det kommer en liten hund från ingenstans som ryker ihop med min lite snabbt. Det kommer en gammal tant gående i lugnt takt. Jag frågar om det är hennes hund, hon svarar ja, och jag säger att det är bra om man har ordning på den. "Ja, men det gick så fort att ni kom." Visst, hon var gammal och jag fattar att hon kanske inte hann reagera eller orkade springa efter. Men är det verkligen för mycket begärt att en ägare åtminstone ropar på hunden, eller tillrättavisar den när man hämtat den?! Varför bryr sig folk så lite om sina hundar i den här stan? Varför bryr sig folk så lite om de människor (med eller utan hund) de möter?
Mamma berättade en ganska rolig grej om en granne en gång. Minns inte om jag skrivit om det redan. Grannen hade i alla fall varit ute på en promenad och det hade sprungit fram en hund till honom. Vilket ju han inte tyckte om. Ägaren hade ropat "Det gör inget, han är så snäll:" Och grannen hade svarat "Men JAG kanske inte är det" och hundägaren hade blivit helt paff. Rätt åt henne.
Ska det vara så svårt för folk med hund att fatta att det inte är så jävla kul med en okänd hund som springer fram bara så där medan ägaren inte ens bryr sig. Jag struntar fullständigt i storlek, ras eller hur snäll den är, det ska inte behöva hända. Jag har i alla fall börjat säga ifrån nu. Men det här är ju inget som kommer ändras så jag får nog fortsätta störa mig på det, och ni som orkar läsa får stå ut med att jag klagar på det lite då och då.
Spindlar, spindlar
K visade en hemsida på internet om en kille som har 100 spindlar! Jag ryser i hela kroppen bara jag tänker på det. Huvva! Vi har bara 3 stycken som tur, så långt har jag sträckt mig. Och så gick jag med på att han skulle på beställa två till så snart har vi 5 stycken spindlar här hemma. Vad har jag gett mig in på egentligen? Han pratar om att han också skulle vilja prova odla spindlar, precis som den där killen med hemsidan. Men det vill jag nog inte gå med på. Känns lite, ganska, eller förresten väldigt, läskigt med så många spindlar. Fem spindlar, där år verkligen gränsen. Helst har jag ju inte haft nån alls. Varför kan du inte vara intresserad av "normala" djur som alla andra, älskling? Hoppas verkligen inte att M ärver det här intresset för spindlar och insekter....
Så här ser de nya spindlarna ut. Mexican redrump
eller Brachypelma vagans. Bildkälla
I dream a little dream
En viss dröm har jag drömt ett par tre gånger. Jag skulle rädda nån som var fången i ett högt torn och vaktades av en farlig drake. När jag drömde den andra gången så tänkte jag i drömmen " det gick ju bra förra gången så då gör det det nu också". I en annan dröm har det blivit likadant. "Jag klarade det förra gången så det kommer jag göra nu också." Jag är alltså på nåt sätt medveten om att jag varit med om det förut och att det egentligen inte är på riktigt. Jag har till och med drömt att jag drömt, en dröm i en dröm liksom.
Det är lite konstigt att det kan bli så. Men det händer nog ganska mycket i det undermedvetna när man sover.
Ruggigt och dimma
På ett sätt är det ganska bra att det inte är så varmt för det blir lite jobbigt för hunden och för K som är ute hela dagarna. Fast det är ju inte så kul att vara ute hela dagarna i det här vädret heller. Jag vill ha tllbaka värmen. Men den kommer nog, vädret kan ju variera ganska mycket så här års.
Om vi hade pengar...
Födelsedagsfika
Det togs i alla fall lite andra bilder när minneskortet satt i, och det blev ganska bra. Vi ska framkalla dem sen och sätta in i fotoalbumet. Det var trevligt att ha dem här och M fick massa människor att titta på. Hon ville också fika lite men hon fick nöja sig med några majskrokar som så småningom hamnade på golvet till hundens belåtenhet.
Kommunen ska spara - 7 bibliotekarietjänster försvinner
Ny självutlåningsteknik med microchip i böckerna ska ersätta streckkoderna och en del av personalen. Den nya tekniken är välkomnad av personalen men de ifrågasätter hur det ska kunna ersätta en tom informationsdisk på förmiddagarna. "Det är hårresande. Det slår mot de svaga i samhället. Psykiskt och fysiskt handikappade, de med utländsk härkomst som inte har lärt sig språket, barngrupper som kommer hit med fröknar. Vi betyder oerhört mycket för de här grupperna", säger Liv Leirnes som är biblioteksassistent på Stadsbiblioteket.. Hon säger att det inte ens är personalen i informationsdisken som har hanterat problemet med streckkoderna så de kommer inte tjäna in på personalen där.
Kjell Hanseklint som är vice ordförande i Kulturnämnden, är den enda kritiska till sin egen nämnds beslut. "Ekvationen går inte ihop. Att skära ner så mycket och tro att vi ska behålla samma service. Kvaliteten får ge vika", säger han. Och det är klart att det kommer bli så. Även om vuxna klarar utlåning och återlämning själva så kanske de ändå behöver fråga om något eller behöver hjälp med något. Vem ska de prata med då, om informationsdesken är tom? Maskinerna klarar ju inte vad som helst. Självbetjäningen fungerar bra, men ibland blir det lite problem och då måste man ju kunna säga till. Det kan vara så att man inte hittar boken man vill ha fast det står att den finns inne, man kanske behöver hjälp med att söka efter böcker eler annat.
Tänk om det blir så att folk låter bli att gå på biblioteket på förmiddagarna eftersom det ändå inte finns några bibliotekarier där då. Då kommer säkert öppettiderna minska ytterligare och så försvinner det ännu mer personal. Jag tycker att det är så synd när biblioteken ska drabbas så mycket av kommunens besparingar. De fattar inte hur mycket biblioteket betyder för folk. Det är inte bara böcker, det är en mötesplats.
Besparingarna påverkar ju mig också eftersom jag utbildar mig till bibliotekarie. Kanske måste jag flytta för att kunna jobba på bibliotek. Eller så får jag söka mig till andra ställen. Det är ju fördelen med utbildningen, den är inte bara bunden till bibliotekarieyrket.
Vattenkaos
Det är bara den ena av Aborrens vattenproducerande linjer som är igång och hur lång tid det kan ta innan den andra också är det är osäkert. Det kan dröja ett par dagar eller ännu längre.
Vattennivåerna har minskat något under fömiddagen men riskerar att stiga igen.
Bilder lånade från Norran
Slappat i solen
Varit och fikat
Idag for vi in till stan för att träffa I och fika. M fick följa med, förra gången fick hon stanna hemma så det var första gången I såg henne. Det var jättekul att träffas igen, det blir ju tyvärr alldeles för sällan. I hade en rolig nyhet och det var att de väntar smått igen. Till hösten får de en liten bebis. Det ska bli kul att se vad det blir för något.
M var jättesnäll hela tiden och satt och tittade sig omkring. Det var första gången hon var iväg så där så det var mycket att titta på. I hade en liten leksak till henne som hon tyckte om så hon roade sig lite med den en stund också.
Jag trodde att det skulle vara jättemycket folk där men det var nästan ingen där så det var då inga problem att hitta ett bord. Det brukar vara det. Vi brukar stå och spana efter ett bord medan vi står i kön och hittar man ett hoppas man att ingen annan hinner dit före. Men nu var det som sagt väldigt lite folk. Det var ganska trevligt som omväxling.
