Det har snart gått två underbara år. Jag kan fortfarande inte beskriva hur mycket han betyder för mig. Han är mitt allt. Ibland när jag tittar på honom känner jag att jag blir kär igen. Jag tycker om att bara titta på honom, speciellt när han sover, han är så fin.
Jag saknar honom nästan så fort han går utanför dörren. Jag kollar efter hans cykel när jag kommer hem på lunchen och efter jobbet fast jag vet att han inte kommer vara hemma. Till och med nu när jag skriver det här önskar jag att han var här och höll om mig. Men han kommer hem om ett par timmar och då ska jag sitta och vänta på honom. :)