De senaste veckorna har jag verkligen upptäckt vilken lyx det är att ha sambo. Han har tagit hand om allt här hemma medan jag har ockuperat datorn för att försöka göra skolarbete och gnällt och nojat med S på msn. Han har gjort det så bra, städat och diskat och grejat och det har varit så fint här hemma. Vill inte tänka på hur det hade kunnat se ut om jag hade varit här själv. Jag har varit så upptagen med skolan så jag har varken haft tid eller ork till att fixa nåt här hemma. Jag har lagat maten som vanligt, annars har han fått sköta allt annat. Är så tacksam för att han har gjort det.

Idag håller han sig undan, höll jag på att säga, men han är i Skellefteå över dagen och hälsar på en kompis. Jag saknade honom så fort han gick utanför dörren. Även om jag sitter med min rapport och har gjort det nästan hela dagen så är det väldigt tomt att inte ha honom här. Hade han varit hemma så hade han förmodligen pluggat lite teori eller spelat tv-spel, men då hade han i alla fall varit här.

Jag tycker om att bara titta på honom, men det går ju inte när han inte är hemma. Det går nästan inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag är som har honom. Han är verkligen det bästa som hänt mig. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom. Det skulle jag ju, men det skulle saknas något väldigt betydelsefullt då.

Jag saknar honom ju nu också även om han bara är borta några timmar. Det kommer kännas bra när han kommer hem igen. Då ska han få en stor kram.