Jag började läsa en ny serie igår, Fushigi Yuugi Genbu Kaiden. Jag läste fyra kapitel och jag är fast. Men det var ingen bra idé att börja läsa så sent som jag gjorde för plötsligt var klockan 23.30 och jag hade jättesvårt att slita mig.
Grundhistorien är samma som i Fushigi Yuugi, en tonårstjej dras in i boken De fyra Gudarnas rike och hamnar i en annan värld där hon blir tempeljungfru och ska samla de sju stjärnkrigarna för att kunna kalla på guden och rädda landet. Men den här serien är lite mer mogen än originalet och handlingen är lite annorlunda. I originalserien är det nåt bra att vara stjärnkrigare, de är hjältar. Men i Genbu Kaiden tycker folket inte alls om stjärnkrigarna, och inte ens stjärnkrigarna själva vill vara det.
Takiko dras in i boken när hon försöker förstöra den och hamnar i en annan värld. Hon tror först att det är en dröm men förstår så småningom att hon hamnat i boken. Hon får veta att hon är Genbus tempeljungfru och att hon kommit till landet för att beskydda det. Tillsammans med det sju stjärnkrigarna ska hon kalla på guden Genbu och uppfylla önskningar för att skydda landet. Men först måste hon hitta stjärnkrigarna och att få dem att samarbeta är inte det lättaste när de inte vill erkänna sin uppgift eller sitt öde.

Eftersom jag är expert på att tjata, klaga och gnälla så tänkte jag göra just nu. Igen. För jag blir så otroligt less på hundägarna i den här stan. Det måste vara nåt fel på dem allihopa. Nästan allihop i alla fall, det finns ju faktiskt förståndiga människor med hund också.
Var ute med hunden för en stund sen och vi går förbi en karl som står ute och solar och det kommer en liten hund springande fram till oss. Jag frågar vems hund det är och han säger att det är hans, "men han är så snäll". Det struntar väl jag i! Det spelar ingen roll hur snäll den är, jag vill inte ha hit den! Han stod bara och tittade på medan hans hund sprang iväg. Hade jag inte sagt nåt hade han inte reagerat överhuvudtaget.
För ett par dar sen var vi med om samma sak. Jag är ute med hunden och det kommer en liten hund från ingenstans som ryker ihop med min lite snabbt. Det kommer en gammal tant gående i lugnt takt. Jag frågar om det är hennes hund, hon svarar ja, och jag säger att det är bra om man har ordning på den. "Ja, men det gick så fort att ni kom." Visst, hon var gammal och jag fattar att hon kanske inte hann reagera eller orkade springa efter. Men är det verkligen för mycket begärt att en ägare åtminstone ropar på hunden, eller tillrättavisar den när man hämtat den?! Varför bryr sig folk så lite om sina hundar i den här stan? Varför bryr sig folk så lite om de människor (med eller utan hund) de möter?
Mamma berättade en ganska rolig grej om en granne en gång. Minns inte om jag skrivit om det redan. Grannen hade i alla fall varit ute på en promenad och det hade sprungit fram en hund till honom. Vilket ju han inte tyckte om. Ägaren hade ropat "Det gör inget, han är så snäll:" Och grannen hade svarat "Men JAG kanske inte är det" och hundägaren hade blivit helt paff. Rätt åt henne.
Ska det vara så svårt för folk med hund att fatta att det inte är så jävla kul med en okänd hund som springer fram bara så där medan ägaren inte ens bryr sig. Jag struntar fullständigt i storlek, ras eller hur snäll den är, det ska inte  behöva hända. Jag har i alla fall börjat säga ifrån nu. Men det här är ju inget som kommer ändras så jag får nog fortsätta störa mig på det, och ni som orkar läsa får stå ut med att jag klagar på det lite då och då.

K visade en hemsida på internet om en kille som har 100 spindlar! Jag ryser i hela kroppen bara jag tänker på det. Huvva! Vi har bara 3 stycken som tur, så långt har jag sträckt mig. Och så gick jag med på att han skulle på beställa två till så snart har vi 5 stycken spindlar här hemma. Vad har jag gett mig in på egentligen? Han pratar om att han också skulle vilja prova odla spindlar, precis som den där killen med hemsidan. Men det vill jag nog inte gå med på. Känns lite, ganska, eller förresten väldigt, läskigt med så många spindlar. Fem spindlar, där år verkligen gränsen. Helst har jag ju inte haft nån alls. Varför kan du inte vara intresserad av "normala" djur som alla andra, älskling? Hoppas verkligen inte att M ärver det här intresset för spindlar och insekter....

Så här ser de nya spindlarna ut. Mexican redrump
eller Brachypelma vagans.                      Bildkälla

Idag for vi in till stan för att träffa I och fika. M fick följa med, förra gången fick hon stanna hemma så det var första gången I såg henne. Det var jättekul att träffas igen, det blir ju tyvärr alldeles för sällan. I hade en rolig nyhet och det var att de väntar smått igen. Till hösten får de en liten bebis. Det ska bli kul att se vad det blir för något.
 M var jättesnäll hela tiden och satt och tittade sig omkring. Det var första gången hon var iväg så där så det var mycket att titta på. I hade en liten leksak till henne som hon tyckte om så hon roade sig lite med den en stund också.
Jag trodde att det skulle vara jättemycket folk där men det var nästan ingen där så det var då inga problem att hitta ett bord. Det brukar vara det. Vi brukar stå och spana efter ett bord medan vi står i kön och hittar man ett hoppas man att ingen annan hinner dit före. Men nu var det som sagt väldigt lite folk. Det var ganska trevligt som omväxling.

Det har sett lite tokigt ut idag och det kommer nog fortsätta göra det ett tag till. Jag håller nämligen på att greja lite  med designen och eftersom det är jag som gör det så blir det ju som det blir. Jag ska försöka komma på hur jag vill ha vissa detaljer och hur jag ska ändra på dem, sen blir det förhoppningsvis som jag vill.

Lite tantvarning är det nog på den här bilden, men det bjuder jag på :)


M sover så fint utomhus och drömde nog om mat en liten stund :)


Syrrans yrväder till hund som faktiskt är stilla en liten
stund. Stor som han är har han kommit på att han vill
vara en knähund.

Då var det dags att rumstera om i bokhyllan igen. Köpte en bok på Mýrorna idag; Magikerns dotter av Marion Zimmer Bradley. Det är jättelänge sen jag läste den men jag minns att den var väldigt bra. Nu har jag den nästan i min bokhylla, måste bara flytta om lite för att den ska få plats.
Jag hittade även några böcker av Dean Koontz. Det är evigheter sen jag läst nåt av honom, men det är nästan så att jag skulle köpa dem bara för att ha dem i bokhyllan. Jag har läst dem förut, men jag vet inte riktigt om jag vågar läsa dem igen. Fast jag har ju vågat det en gång så jag borde ju kunna göra det igen. De heter Midnatt, Vintermåne och Skuggeld. Det är ganska läskiga, obehagliga böcker, men ändå bra.

Imorgon ska jag börja läsa Magikerns dotter. Det längtar jag nästan till, det ver att tag sen jag hade nåt nytt att läsa och boken är som sagt väldigt bra.
Baksidetext från boken:

"Med undantag för några få barndomsminnen och ett par framgångsrika år som mäklare på Wall Street är Winter Musgraves minne tomt. Hon är rädd att hon håller på att bli galen. Dörrar och fönster öppnas oförklarligt i hennes närhet. Lemlästade kroppar av smådjur ligger på tröskeln till hennes ensliga hus uppe i bergen. Ingen människa syns till som kan orsaka egendomgliheterna. Hon känner hela tiden att någon jagar henne. I sin förtvivlan söker Winter hjälp vid det berömda Bidney-institutet , där hon möter Truth, dotter till en ryktbar magiker. Truth är inte främmande för det paranormala, men hon blir förfärad över den okända styrka och det raseri som vill bemäktiga sig Winter. Winter är övertygad om att medlemmarna i den sammanslutning som sysslat med magi under studietiden och som hon deltagit i skall kunna identifiera och besegra det onda hon kämpar med. Men gruppen är skingrad över hela landet och det som förföljer Winter strävar efter att förgöra också de övriga."

Läs den!